Allra första advent

Oj oj oj. Idag är det första advent. Jag har gjort en marsipangris och ätit diverse sötsaker. Jag var också med jakob hos hans pappa som bjöd på fantastiskt goda saker. Bland annat egengjorda biskvier som liksom smälte på tungan. Jag var tvungen att uttrycka min lycka över detta goda och tänkte säga att "det här var fantastiskt gott!" Men hejdade mig när jag kom på att jag hade använt ordet fantastiskt väldigt mycket. Så istället hörde jag migsjälv säga:  "Det här var fan... väldigt gott." Jag svär annars väldigt sällan. Måste låtit mycket märkligt när jag liksom sa det så tveksamt för jag började ju säga ordet fantastiskt men avbröt mig mitt i.

I förrgår älskade jag den norrländska vintern. Men idag är jag lite mer skeptisk när det regnar och vatten tränger in i mina skinnskor. Lustigt hu vädret gör som det vill. Inte så ofta som jag vill. Eller jo, hösten var himla fin. Det regnade ju nästan ingenting på hela hösten! En riktig röd-gul-höst var det. Fan... väldigt fint.

Where did they go, gracefully in the morninglight?

Jag har bestämt mig för att följa i Klaras fotspår och skita i datorn minst en vecka. Plugg och stickning och vänner väntar. Det är dags att ta tag i min situation. Denna mojäng tar upp alldeles för mycket tid och den tiden har inte jag. Adjö för nu.

Hela världen är så underbar

När jag vaknade imorse och tittade ut genom fönstret, möttes jag av bländande vit snö över hela gården och en sol som gjorde att allt glittrade. Det var så fantastiskt fint, och det är vid såna tillfällen som jag inser hur vacker världen kan vara. Snön, som gör att allt blir lite lite ljusare, får mig att önska att jag levt på femtiotalet och att pappa hade täljt en kälke åt mig eller nåt.  Att allt jag önskade mig i julklapp var just den där kälken och snö på julafton, precis som Lotta på bråkmakargatan önskade sig i någon av filmerna om henne.

Alla Astrid Lindgrens filmer är så fint gjorda. Man blir himla inspirerad av att se alla Lottas fina små klänningar och Madickens långa fladdriga hår uppsatt i en fin rosett. Känner nu atty hela jag uppfylls av en längtan att slå in massa julklappar och lacka igen dem med lack som luktar så gott. För nästan inget får mig att tänka så mycket på julen som när jag tänker på Lottas gran-fynd som hon gjorde på gatan, eller när Madicken och Lisabet kommer uppsmygande i sina nattlinnen på morgonen och utbrister "God jul mamma!". Helt fantastiskt.

 

När staden snöat över och gården blivit vit, då vet du att jag drömmer dig hit.

Nu vill jag ha snö. Jag är redo. Hit me liksom. Skulle vara så himla skönt att slippa det ofantliga mörkret och känna lite julkänslor. Jag har börjat lä'ngta efter julen nu också. Blir ofta snack om lussebullar, pepparkakor, knäck, min fasters minkola och framför allt glögg. Tända ljus och röda gardiner och en adventsljusstake. Ååå. Det kommer bli mysigt.

Jag var i Kiruna och dansade med några coola brudar i fredags. Det var himla kul. Kiruna är en väldigt mysig stad måste jag säga. Hade aldrig varit där förut faktiskt. Själva uppträdandet som vi genomförde gick himla bra och alla kände sig nöjda och glada. Extra nöjda och glada blev jag, johanna och elin som fyndade en massa på kupan där. Jag inhandlade en kofta, en grov polo, en skjorta och en t-shirt för en hundring. Gött. Det var mycket snö där också. Himla fint.








Knack knack. Vem där? Vintern!

Nu är jag hemma igen i kalla kalla Sverige. Känns faktiskt ganska bra. Är rätt redo för vintern nu. Kanske. Jag lär väl ångra mig när det är minus femton och jag trippar runt i långkallingar och tegelstensskor för att hålla värmen. 

Tunisien var iallafall mycket fint. Det blev mycket traskande och prutande. Men inte så mycket sol, vilket gjorde oss en gnutta besvikna. En stor gnutta. Men istället fick vi balla upplevelser, shopping, värme och läsande. Och det var ju inte ett dugg pjåkigt det heller! 

 
Solen lyste pyttelite genom molnen första dagen. Då gick vi på stranden. Och kände lite på sanden. Jag rimmar så fint ju. Borde bli professionell rimmare.


Färska mandariner.


Öppna din dörr, och säg att du vill haa mig häär.



Min moders klänning matchar matvarorna.





     
Varm choklad med glass. Mmmm. Smarrigt. Fast inget slår ju roasters med marshmallows..


Världens bäst bevarade amfiteater. Himla stor också.



Här satt gladiatorer och väntade på att bli insmorda i honung för att verka extra attraktiva för de hungriga vilddjuren som de skulle möta ute på arenan sen. Sjukt.



Det blev väldigt mycket läsande i bussen mellan alla ställen vi var på. Vi var nämligen på chartertur! Rattarattara! Första gången i mitt liv som jag har varit på en tvättäkta apollotur i en buss fylld med svenskar, norskar och danskar. Underligt, men trevligt värre då man träffar trevligt folk och fattar allt som guiden säger. Känner mig dock som en råtönt och råturist när man följer efter en man som håller upp sin turkosa mapp högt upp i luften så att alla ska se honom. Jag vill nog helst inte se mig själv som en turist. Jag vill vara urinvånare i varje land jag besöker. Lycka till Moa.


JAG RIDER PÅ EN DROMEDAR I SAHARA. Måste erkänna att det var grymt coolt. En kolsvart och stjärnklar kväll, sittandes på en dromedar och rida ut i Saharas gudomligt mjuka sand var en otrolig känsla.

En gnutta läskigt var det dock när man skulle av och på dromedaren. Den går nämligen upp med bakbenen först så man åker fram hastigt och blir nervös och tror att man ska falla av. Samma sak, fast värre, är det när man ska ner igen. För då går den ju såklart ner med frambenen först och en ofrivillig våg går genom ryggen och avslutas med ett ryck. Själva turen och hopp i sanddynorna var dock fantastiskt.


Soluppgång i Sahara.


STAR WARS BYN! Här har Anakin kilat runt och lekt jediriddare. Mycket häftigt.
 
Star Wars grunka.



Här är mina nya ägodelar som jag inhandlade i Tunisien. Prutade ner dem ganska fint tycker jag (TEN OR NOTHING) Den i mitten ville han ha åttiofem dinarer för, och jag fick både den och den längst till vänster för trettio dinarer, det är typ hundraåttio spänn. Alltså nitto kronor för varje. Den längst till höger fick jag för tolv och sjalen för fyra. Alltså sjuttio och tjugofyra kronor. Känner mig nöjd och glad.

Tack och adjö.

RSS 2.0