Det löser sig, sa mannen som sket i vasken.

I flera dagar har jag funderat och funderat på om jag ska ta steget och byta från friluftsgymnasiet till estet dans eller samhälls, språk. (OBS! SPRÅK!) Detta har gnagit och gnagit i mitt inre och jag har kastat mig fram och tillbaka i funderingar om vad som känns bäst för mig. Slutligen har jag kommit fram till att det jag gillar mest är språk och matematik. Båda dem kan jag få mest av på SP språk. Och imorgon börjar jag i min nya klass. Jag är faktiskt lite pirrig. Tänk om jag inte alls trivs? Tänk om de har blivit helt tajta och ser mig som en utomjording? Tänk så går jag under av alla läxor som jag kommer behöva göra för att komma ikapp? Nä det får inte hända. Deet måste jag se till. Men om så måste nån komma och dra upp mig från livets botten igen. För just nu är jag ändå rätt uppe. I livet liksom. (MEN NERE PÅ GAAAATAAAN!)

Livet leker, som jag har en tendens att skriva här på bloggen då och då. Idag är det tillexempel min födelsedag. Sexton år den sextonde. Jag kan säga att min födelsedag har varit himla fin och en gnutta sorglig. Jag väcktes av min fina familj med sång och presenter, bland annat ett par dojjor som jag trånat efter länge länge. Nu är dem mina. Och de är så fina. Sen lite senare på kvällen kom lite släkt och min bff över och fikade och då fick jag också exemplariska gåvor. Ett skärt nattlinne med spets, väldigt niotillfem, av mina morföräldrar och pengar av farmor och underbara örhängen av Klaris och presentkort från FACE av mina kussar. Jag blev himla glad av alla presenter. Och! En duk fick jag även av min mormor. En vit linneduk med broderade initialer som är hennes mosters. Alltså min mormors moster. Jag älskar vita linnedukar.

Jag hade hemskt gärna fotat mina fina nya saker och satt in lite bilder här på bloggen, men nu råkar det vara så att vår kamera har tappat sansen så jag har inget att fota med.



Tack för mig.