Jajjemänsan!
Här har ni mig igen! Hurra!
Hemma från björkis, en pytteliten smula brunare och några erfarenheter rikare!
Vi for alltså på självaste första maj dagen efter valborg alltså. Valborg spenderades förresten hos Elina. Vi åt fahhhitas och drack mohhhitos. De som inte förstår behöver inte heller göra det. Nu är jag allt underlig igen! Iallafall. Sen åt vi godis gick till en majbrasa och kollade lite. Lyssnade också lite på kören som sjöng. Man hörde nästan ingenting. Sen gick vi hem och åt marängschviss eller hur det nu kan tänkas stavas. Det var gott men jag mådde hyfsat illa efter typ ett halvt kilo godis. Sen såg vi Wildkids. Elins pangbrorsa hade fixat båda säsongerna. Tack! Wildkids alltså. Det är så underhållande så jag vet inte vad. Allt som de små liven gör blir så komiskt. "Anna, men kalla mig kotten" är bara ett exempel. Om du inte har sett wilckids förut så gör det. Och heja på lejonen. Lejonen är bäst.
Ja. Iallafall så for jag och elina och mi familia tidigt tidigt på morgonen till björkis. Vi sov typ hela vägen. Och jag fick en otrolig träsmak, för jag satt i mitten. När vi kom fram åt vi i värsta solskenet sen åkte vi hela dagen. Eller typ halva blev det ju. Helt sjukt underbart. Inte världens bästa åkning kanske, men vädret var fantastiskt och det var inte jättemycket folk.
Jag och Elina var glada.
Nästa dag bestämde vi oss för att gå upp med längdskidor för Låktatjåkka. Det tog nästan tre timmar!! Ändå var det bara typ en mil, men en mil endast i uppförsbacke tar sin lilla tid. Det var jobbigt och vi blev svettiga. När vi kom fram åt vi lite piroger och vilade lite. Sen var det bara att börja glida neråt. Men det var skitsvårt, för det var jättebrant och vi hade ju längdskidor... Men vi plogade på i nersörsbackarna. När jag skulle sätta mig ner för att stanna och vänta på de andra råkade jag vrida benet och det gjorde skitont. Knät och vristen fick sig en ordentlig törn och jag fick åka med en gubbe på en skoter ner för resten av berget. Det var skitläskigt! Han körde i en rasande fart och det var guppigt. Jag tror aldrig jag har hållt i mig så hårt.
Nästa dag var det lördag och jag kunde inte åka. Elina var inte så sugen på det heller så vi satt i en snögrop och lapade sol, spelade kort och lyssnade på musik hela dagen. Det var inte så pjåkigt faktiskt. Men jag hade gärna velat se min broder när han var med i black bear open, det var nån tävling som han var med i. Mor och Far kom och rapporterade till mig och Elina att det var värsta stämningen där uppe i svarta björn och jag ville gärna dit. Men jag och Elina hade iallfall en go tid där i solen hela dagen.
Och på söndagen for vi hem. Sov hela vägen nästan.
Det hemskaste med mitt ben är att jag inte borde dansa på en vecka åtminstone. Bajjigt värre. Men jag känner att jag hellre vilar en vecka än börjar för tidigt och sabbar knät och vristen för en lång lång tid.
Det var allt för nu.
Hemma från björkis, en pytteliten smula brunare och några erfarenheter rikare!
Vi for alltså på självaste första maj dagen efter valborg alltså. Valborg spenderades förresten hos Elina. Vi åt fahhhitas och drack mohhhitos. De som inte förstår behöver inte heller göra det. Nu är jag allt underlig igen! Iallafall. Sen åt vi godis gick till en majbrasa och kollade lite. Lyssnade också lite på kören som sjöng. Man hörde nästan ingenting. Sen gick vi hem och åt marängschviss eller hur det nu kan tänkas stavas. Det var gott men jag mådde hyfsat illa efter typ ett halvt kilo godis. Sen såg vi Wildkids. Elins pangbrorsa hade fixat båda säsongerna. Tack! Wildkids alltså. Det är så underhållande så jag vet inte vad. Allt som de små liven gör blir så komiskt. "Anna, men kalla mig kotten" är bara ett exempel. Om du inte har sett wilckids förut så gör det. Och heja på lejonen. Lejonen är bäst.
Ja. Iallafall så for jag och elina och mi familia tidigt tidigt på morgonen till björkis. Vi sov typ hela vägen. Och jag fick en otrolig träsmak, för jag satt i mitten. När vi kom fram åt vi i värsta solskenet sen åkte vi hela dagen. Eller typ halva blev det ju. Helt sjukt underbart. Inte världens bästa åkning kanske, men vädret var fantastiskt och det var inte jättemycket folk.
Jag och Elina var glada.
Nästa dag bestämde vi oss för att gå upp med längdskidor för Låktatjåkka. Det tog nästan tre timmar!! Ändå var det bara typ en mil, men en mil endast i uppförsbacke tar sin lilla tid. Det var jobbigt och vi blev svettiga. När vi kom fram åt vi lite piroger och vilade lite. Sen var det bara att börja glida neråt. Men det var skitsvårt, för det var jättebrant och vi hade ju längdskidor... Men vi plogade på i nersörsbackarna. När jag skulle sätta mig ner för att stanna och vänta på de andra råkade jag vrida benet och det gjorde skitont. Knät och vristen fick sig en ordentlig törn och jag fick åka med en gubbe på en skoter ner för resten av berget. Det var skitläskigt! Han körde i en rasande fart och det var guppigt. Jag tror aldrig jag har hållt i mig så hårt.
Nästa dag var det lördag och jag kunde inte åka. Elina var inte så sugen på det heller så vi satt i en snögrop och lapade sol, spelade kort och lyssnade på musik hela dagen. Det var inte så pjåkigt faktiskt. Men jag hade gärna velat se min broder när han var med i black bear open, det var nån tävling som han var med i. Mor och Far kom och rapporterade till mig och Elina att det var värsta stämningen där uppe i svarta björn och jag ville gärna dit. Men jag och Elina hade iallfall en go tid där i solen hela dagen.
Och på söndagen for vi hem. Sov hela vägen nästan.
Det hemskaste med mitt ben är att jag inte borde dansa på en vecka åtminstone. Bajjigt värre. Men jag känner att jag hellre vilar en vecka än börjar för tidigt och sabbar knät och vristen för en lång lång tid.
Det var allt för nu.
Kommentarer
Trackback
