Det löser sig, sa mannen som sket i vasken.

Oh yes we are.

Nu är jag och mor hemkommna från vår lilla vistelse i Linköping och på tåg och i flygplan. Det har varit en spännande resa ska jag säga! Ja, det var faktiskt själva resandet som var mest spännande.
Vi hoppade upp i spagat på fredag morgon och fixade lite med vår minimalistiska packning. Sedan skjutsade min lilla far oss till kallax och vi var där ett tag och kollade på tidningar innan vi gick till gaten. Just när jag hade stått och inspekterat en ELLE för att se om den var bättre än en Damernas så vänder jag mig om, och vem står bakom mig om inte operaprimadonnan nummer ett: Katarina Fallholm! Inte en av mina favoriter utan mest en låång kvinna som stod ivägen för mig när jag skulle ta mig till min mor som stod och tittade på böcker. Men jag gick snabbt förbi och mötte min mamma. Så resan till Arlanda flygplats gick mycket bra.

Väl framme på Arlanda tog jag och modern Arlanda express till Stockholm city för att där hoppa på tåget mot Linköpng. När jag och mamma kliver upp i trappan till tåget hör jag några bakom oss. Låt mig skriva upp konversationen. Det var såhär: (ungefär)

Kille ett till kille två: Aa Tjena kompis!
Kille två till kille ett: Hallå hej!
(Det var inte just dessa ord de använde, men de hälsade iallafall och det blir en livligare text med lite kompis och hallå.)
Kille ett till två: Blablabla.
Kille två: blablabla.
(Detta betyder att jag inte uppfattade hela konversationen.)
Kille ett: Salem och ? hoppar på i Flempan.

Jag tänker: Salem? Salem? Finns det så många Salem här i sverige? Va? va? VAA??? Och tittar menade på mamma som tittar menande tillbaka och jag förstår att hon har tänkt likadant. Dodonk, dodonk, dodonk.
När tåget saktar in i Flemmingsberg ser jag en hårig kalufs närma sig i gången. Och vem kan det vara? Vem? Japp. Det var SALEM! Salem Al Fakir. Musikgeniet. Jag blir genast ovanligt fnittrig. Det känder som att jag ville fnittra. Men jag kunde ju inte sitta och fnittra åt ingenting så jag höll mitt fnitter inombords. För var sätter han sig? Jo, han sätter sig på andra sidan gången. Alltså mitt emot min mamma och mig. Sjukt coolt.

Jag hade min kamera i min väska. Mamma undrade om hon skulle ta ett foto. Men jag vågade inte. Var tvungen och vänta på rätt tillfälle. Men det kom inte! Och jag var så himla nervös. Så just innan vi ska hoppa av väcker jag Salem som sitter och småsover och frågar vänligt om jag får ta ett foto av honom. Jag håller på att dö, för han ser helt nyvaken och förvirrad ut. Han ba: Ehm...Va sa du? Heh jag är lite nyvaken. Jag: Å! Väckte jag dig! Förlåt! Skulle jag kunna få ta ett foto? Han: Nja...(Han tyckte att han såg lite småkonstig ut skulle jag tro för han hade ju just vaknat) men gör det fort :) Jag plockar snabbt fram min kamera och tar en lite smått misslyckad och suddig bild på Salem där hanblundar med ena ögat och ser allmänt småförvirrad ut. Jag tackar och skyndar iväg till utgången i tåget och håller på att dö av pinsamhet. Sa jag att jag gillade hans musik? Att han gjorde en skitbra konsert i kulturens hus i maj? Att han var ett musikgeni? Nej nej och åter nej. Men jag är skitnöjd över att jag har ett foto av honom och att jag satt nästan brevid honom i tåget. För det var coolt. Svincoolt. Skitsamma att jag höll på att dö av pinsamhet och att fotot blev suddigt och att jag väckte honom. Det var coolt ändå.

I Linköping så hade vi en trevlig tid i ca tjugoen timmar. God mat fick vi också! Oj vad jag åt :D typ mest av alla. Haha. Men jag hade typ bara ätit en minimayoghurt och en halv banan till lunch.

Mamsen hade på lördagsmorgonen åkt tidigt till Norrköping för att hon skulle ha en föreläsning. Så jag åkte klockan tolv från Linköping ensam och mamma hoppade på tjugotvå minuter senare i Norrköping. Vi skulle åka in till centralen och sen hoppa på Arlanda express så vi kom fram och kunde äta lite på Arlanda. Men min moster kom på den briljanta idén att vi kunde ju stanna i Stockholm och äta på nåt mysigt ställe istället för tråkiga Arlanda. Smart! Tänkte vi. Men när vi kom fram till centralen så hade vi två timmar på oss att äta! Två timmar är en ganska lång tid. Så jag och mamma Sket i maten och tog en liten shoppingrunda istället! Åh, vad det var gött! Vi gick visserligen inte in på alla affärer, men ganska många hann vi med. Det var typ pricken över i:et på resan! :D

Haha. Ja juste! När vi gick av tåget på centralen och var påväg till skåpen för att låsa in våra väskor, gissa vem som gick två meter framför oss? Haha, Det var Salem. IGEN! :D haha DET hade ju kunnat bli riktigt pinsamt, han kanske trodde kanske att vi var värsta stalkers eller nåt. :D hahaha. Han hade nog tagit tågen tillbaka på samma tåg som vi för han och mannen som satt mittemot mamma och säkert nåt band också hade varit i Malmö och spelat.

Imorgon börjar dansen. Åh, det ska bli så trevligt! Dans är bland det bästa som finns.

Idag har jag varit på IKEA. Jag köpte mig en kudde och åt fjorton köttbullar.

Undrar vilka som kommer orka ta sig igenom min långa text och komma ända hit! haha


Dagens låt: Kristian anttila - vill ha dig