Pinsamt.

I detta inlägg tänker jag avslöja en eller två pinsamma sanningar om mig själv. Det är på tiden att ni får veta lite onödig och pinig fakta om fröken Moa.

Okej. Jag kan hela texten och melodin till "hejdå-sången" i Nalles stora blåa hus, eller vad det nu heter. Jag fattar inte hur den har kunnat fastna på min hjärnhinna på det viset eftersom jag inte var en sån ihärdig tittare när jag var en liten flicka. Kanske kan det bero på ett par oregelbundna vad-i-all-världen-ska-jag-ta-mig-till-jag-har-så-tråkigt-dagar då jag har suttit framför teven och det enda som intresserade mig var Nalles stora blåa hus. Det är så vackert i slutet när månen Luna och Nalle sjunger hejdå-sången tillsammans med höjning och allt, trots att Luna har bråttom att fara upp i himlen igen och titta och lysa på folk. :' ) Så har du svårt att sova är det bara att slå en pling så kan jag komma och sjunga hejdå-sången (eller Vargsongen för all del) för dig.


En annan sak jag kan helt utantill är TEAM ROCKET´s ramsa som de kör varje gång de dyker upp i programet Pokémon.
Och det är samma sak med det programmet!! Jag har inte ens varit särskilt intresserad av pokémons. Hade aldrig några kort eller figurer. Den enda jag kunde namnet på var piccachu eller hur det nu kan tänkas stavas. Men jag tror att om jag hör något ett par gånger så etsar det fast sig. Jag har lätt att lära mig texter och sånger utantill. Ibland är det asbra, när man ska komma ihåg en text eller så, men oftast så lär jag mig bara de texter jag inte ens behöver lära mig. Som tillexempel dessa som jag just har redovisat för er, eller typ sången Öppnaaa ditt fönster släpp in lite soool glöm den snö som föll i fjoool tänk på rosor och vioool. Jag hatar viol. Eller, hata är ett starkt ord. TYCKER INTE OM. Så ge mig inte en viol om du nu får för dig att ge mig en blomma.



Ikväll var vi och åt hos ett par kompisar. Det var svingod mat och efterrätt. OCH JAG DRACK EN HALV KOPP KAFFE!!!!!!!!!!!!!!!!! Det var vämjeligt äckligt. Eller nu kanske jag tog i lite. Men min fejja liksom skrynklades ihop och jag rös i hela kroppen efter varje sipp av det mjölkblandade kaffet. Ja, jag hade mjölk. Men det får man ha när man tar sin första riktiga kopp. Som tur var hade jag efterrätt kvar när jag hade druckit upp koppen så jag kunde dölja smaken med lite utsökta jordgubbar. Eller det var inte tur. Jag hade planerat det så in i minsta detalj.
Nu ska jag sussa. Och imorgon är det tredje dagen på mitt nya sommarjobb. Det är gött för jag börjar tre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0