Det löser sig, sa mannen som sket i vasken.

Han är ju nästan irriterande. Gillar inte riktigt hans attityd. Men jag började gråta när han spelade och sjäng. Fattar ej. Så bra var han inte. Nä, detta går inte ihop.

Nu har det råkat bli så att mina rubriker oftast är olika rader från olika låtar. Varför är det så? undrar ni. Jo, det råkar vara så att när jag sitter här och ska blogga hör jag ofta på olika sånger som jag spelar upp i datorn via Windows Media Player (Jag vet inte hur man använder itunes, OK?!). Just när jag hör en viss textrad så tänker jag: ja detta kan jag ju ha som rubrik. Och sen skriver jag den. Därför är det så. Om ni vill kan ni ju försöka lista ut från vilka låtar dessa olika rader kommer.

Igår var det fredag och en himla skön dag för min del. Jag slutade tio över ett, sedan gick jag till FACE och köpte ett rouge för mitt presentkort, och sen tog jag bussen hem. Väl hemma var det väl tänkt att jag skulle plugga lite, men jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad jag gjorde istället. Plugga gjorde jag i vart fall inte. När kvällen hade kommit stämde jag träff med Elina och Klara och vi satte oss på en buss påväg mot föreningsgatan 7. Vi hade lite trubbel med att hitta dit, men genom diverse telefonsamtal hittade vi det lilla huset. Där spelade typ fem lokala band under kvällen. Majoriteten av dessa band var himla bra och kvällen var nice. Fast när jag, E och K beslutade oss för att börja promenera till bussen var vi lite väl söliga så vi missade den. Så vi satte oss på Tasty och jag och Elina delade på en mjukisglass. Något som gjorde oss varma i hjärtat var att när vi hade ätit upp all nougatsås, borrade vi ett hål i glassen och fick hela hålet fyllt med ny nougatsås. Det var himla gott. Plus gratis. Och gratis är så sjukt gott!

Även idag var tanken att jag skulle stiga upp, plugga plugga plugga till typ åtta och sen slappa. Men då frågade palo om jag ville följa med henne till staden och kolla in öppen repetition av Romeo och Julia. Jag kunde såklart inte säga nej till söt palo så jag hängde på. Det var riktigt kul. Men det är väldigt repetition. De kunde inte sina repliker och så. Men trevligt var det :) Sen for jag hem, gick sakta sakta från bussen och njöt av den faktiskt underbara hösten. Den kan vara bra fin, hösten. Jag gillar septemberhöst. Men oktober och novemberhöst kan jag vara utan.


Trakassera inte nu mina mobilbilder. Jag var bara tvungen att dela med mig av min omgivning på vägen hem från bussen. Så.

Igår gick jag min första dag på samhälls. Det var inte riktigt som jag trodde. Jag saknar min friluftsklass väldigt mycket. Men majoriteten av lärarna har so far varit bra, och jag tror att jag kommer trivas mer och mer. Redan idag kändes det mycket bättre. Dock har lite att jobba med för att komma in i och ikapp allt de gjort. Känns som att vi inte har gjort något, och de en massa. Men som sagt, jag tror det kommer bli bra det här.

Men här sitter och jag och är danssvettig. Jag måste dra mig mitt ett ställe som kallas dusch. Sen ska jag lägga mig tidigt tidigt och sova länge länge.

Tack för mig.

I flera dagar har jag funderat och funderat på om jag ska ta steget och byta från friluftsgymnasiet till estet dans eller samhälls, språk. (OBS! SPRÅK!) Detta har gnagit och gnagit i mitt inre och jag har kastat mig fram och tillbaka i funderingar om vad som känns bäst för mig. Slutligen har jag kommit fram till att det jag gillar mest är språk och matematik. Båda dem kan jag få mest av på SP språk. Och imorgon börjar jag i min nya klass. Jag är faktiskt lite pirrig. Tänk om jag inte alls trivs? Tänk om de har blivit helt tajta och ser mig som en utomjording? Tänk så går jag under av alla läxor som jag kommer behöva göra för att komma ikapp? Nä det får inte hända. Deet måste jag se till. Men om så måste nån komma och dra upp mig från livets botten igen. För just nu är jag ändå rätt uppe. I livet liksom. (MEN NERE PÅ GAAAATAAAN!)

Livet leker, som jag har en tendens att skriva här på bloggen då och då. Idag är det tillexempel min födelsedag. Sexton år den sextonde. Jag kan säga att min födelsedag har varit himla fin och en gnutta sorglig. Jag väcktes av min fina familj med sång och presenter, bland annat ett par dojjor som jag trånat efter länge länge. Nu är dem mina. Och de är så fina. Sen lite senare på kvällen kom lite släkt och min bff över och fikade och då fick jag också exemplariska gåvor. Ett skärt nattlinne med spets, väldigt niotillfem, av mina morföräldrar och pengar av farmor och underbara örhängen av Klaris och presentkort från FACE av mina kussar. Jag blev himla glad av alla presenter. Och! En duk fick jag även av min mormor. En vit linneduk med broderade initialer som är hennes mosters. Alltså min mormors moster. Jag älskar vita linnedukar.

Jag hade hemskt gärna fotat mina fina nya saker och satt in lite bilder här på bloggen, men nu råkar det vara så att vår kamera har tappat sansen så jag har inget att fota med.



Tack för mig.

Sist jag bloggade var den tjugosjätte augusti. Dagen efter att jag hade börjat ettan på gymnasiet. Sedan dess har det hänt en del saker. Några stora och några små. Dagen efter den senaste bloggdagen fick jag reda på att jag skulle en vecka senare fara till fjälls och vandra med min friluftsklass. Jag blev himla förvånad och lite ängslig över hur det skulle gå. När jag sedan upptäckte att vi skulle vara borta under kulturnatten greps mitt inre av en lättare kris. Det fick ju absolut inte hända. Vi skulle ju uppträda och vi hade ju tränat så hårt och jag kunde ju inte vara borta! Så jag fick flura och flura och kom fram till att nä, jag kunde inte följa på resan. Och då var det lite som att allt kändes lättare. Jag började tänka på allt jag skulle kunna göra och folk jag kunde vara med och det kändes skönt. Men sedan ringde min mor och på idén att hon och min far skulle komma och hämta mig på lördag morgon så jag hann hem i tid till kulturnatten. Jaha, tänkte jag. Och började ställa om mig igen till att det skulle bli kul att fara. 

På onsdagmorgonen klev jag upp kvart över fem, joxade i ordning allt och satte mig i Elinas bil som stod utanför min dörr kvart i sex.  Tåget började rulla mot Kiruna vid kvart över sex och jag sov inget på vägen. Men på bussen slocknade jag typ direkt. När vi kom fram till Nikkaluokta började vi gå, eller vandra som det heter, mot båten som skulle ta oss över en sjö. Ca sex kilometer. Typ ganska platt rak stenig väg. Rätt behagligt.


Men när vi hade klivit av båten rätt in i en skog började jag ana oråd. Vi skulle inte gå efter en led, utan fyra kilometer i rätt kraftig uppåtlutning i en skog med fet mossa som gjorde det fruktansvärt jobbigt att gå. I slutet av den dagen brände varenda steg jag tog. Bättre blev det inte av regnet som ständigt droppade ner på oss. När vi tillslut som fram till platsen där tälten skulle slås upp var jag helt slut. Så vi slog upp tältet, i regnet, och sen började vi knapra kalla plättar med hallonsylt. Tappara Tesso hade med sig en hel flaska med sylt :) Och sen var det liksom läggdags. Det var fruktansvärt kallt, och himla blött. I min sovsäck hade det kommit in en massa vatten och jag låg och huttrade av köld. Den kvällen vill jag faktiskt helst av allt glömma. Den var så himla jobbig, och jag ville bara hem. Till råga på allt möttes vi av detta när vi vaknade:

Snö! Inte undra på att jag hade frusit som en nakenhund i en frys.

På torsdagen var det tänkt att vi skulle vandra hela dagen runt ett berg, sova i tält i naturen en natt till och sedan på fredagen gå till Kebne fjällstation. Men vår käre lärare gav oss det bästa beskedet någonsin den morgonen. Det var så kasst väder att vi skulle gå direkt till fjällstationen redan på torsdagen. SÅ fruktansvärt skönt. Hela den dagen gjorde mitt liv lite ljusare. Visst var det jobbigt att vandra drygt en och en halv mil, men det var så underbart att kliva in i en bastu när man kom fram för att sedan laga mat på en riktig spis. Under torsdagens vandrande hade en briljant idé skapats i mitt huvud. Jag skulle fara hem redan på fredagen. Då skulle jag ju komma hem redan på fredag kväll och vara utvilad och allt inför kulturnatten! Och se, det fick jag. Så jag gick upp i ottan på fredagen och vandrade ensam till båten, och sedan vidare till Nikkaluokta. Där mötte jag brodern och hans klassvänner som skulle bestiga Kebne och nåt annat berg. Kändes grymt skönt att vara påväg hem. På tåget lyssnade jag på Killers och Säkert!, åt godis och slumrade. Helgött. Somnade jättetidigt och sov tolv timmar den natten. Himla skönt. 
(Shit vilken lång sammanfattning av min lilla resa.)

En väldigt mörk och lite otrevlig bild får visa vad jag bar på kroppen under de tre dagar som jag kilade runt i fjällen. Ibland ersatte dock en turkos regnjacka i gallon (matchandes byxorna) den röda jackan som jag har här på bilden. Extremt snitsigt.

Lördagen den sjätte september tvåtusenåtta var dagen. Och jag och mina kära vänner som bildar dansgruppen Salut skulle ha vårat första uppträdande. Jag var sjukt nervös och hoppig och studsig hela dagen. Men båda framträdandena gick ändå ganska bra. Fast det kändes som att det första inte riktigt gilldes. Det var mycket fler folk på kvällen och kollade. Och vi fick dansa på tegelgolv. Det var sannerligen extraordinärt. Men det gick ändå ganska bra och jag kände mig nöjd och stolt över det vi hade gjort. Sen blev det dusch och fixning av diverse kroppsdelar hos Hanna, innan vi begav oss in i natten fylld av kultur.

Kulturnatten var väldigt nice må jag säga. Vi såg Hoochies, Populärverksamheten och Exiled. Blev glatt överraskad alla gånger tror jag. Himla kul. Men faktiskt har jag inte en enda bild från den kvällen. Det hade ju varit kul att ha men jag är rätt seg på att fota, inte som elin som då och då pillar upp sin kamera från den proppfulla väskan och fotar vilt omkring sig. Kanske skulle jag köpa en egen, ny digitalkamera? Har ni något tips? Eller just det, det är klart ni inte har. Ni är ju anonyma kommenterar-inte-bloggar-läsare. Hade glömt. Förlåt.
Men om det nu skulle vara så att ni får en snilleblixt och tänker "nu ska jag kommentera moas blogg!" Så får ni gärna knappra in en rekordelig kameramodell där nere där det står "kommentarer" Ok?

Tack för mig och hej.